Ni vet när det känns sådär tungt, man hittar inga svar på något och det känns bara som om man går runt och lever någon annas liv. Det här är inte jag.
Långt borta ser jag mig, sitter bredvid dig och skrattar. Ler, lyckligare än någonsin. Jag skakar inte, jag längtar inte, jag vill inte bort, jag saknar inte, jag är bara mig själv. Alicia, den glada.
Jag kan inte berätta, jag bara står och ser på. Hur du sakta drar dig undan. Jag kan inte berätta hur jag känner, hur jag mår och vad som händer. Egentligen vet jag inte själv. Jag bara lever.

Att få reda på vad som händer i världen, vad för skit som finns och hur man inte kan ändra genom att bara knäppa fingrarna är jobbigt. Det gör ont. Jag fick se alla bilder som inte visas i Svergie från kriget i Gaza och jag fattar inte hur man kan kriga när man är troende. Hur kan man tro att Gud vill att man ska kriga? Hur kan man döda oskyldiga barn för att vinna ett land? Jag vet inte vart jag har levt. Jag vet inte hur jag har tolkat världen. Jag vill känna att jag kan förändra, jag vill ta hand om alla som behöver hjälp men jag inser att jag själv kan inte göra något. Alla behövs.
Fy vad jag låter jobbig.

Som en liten jätte super religös tjej.

Men jag har blivit en.

• Om jag ska vara på ledarutbildning på lördag och söndag kommer jag inte vara lika glad.
• När jag blir stor kommer jag nog bli dansledare och hålla på med något estetiskt tror Lycke.
• Pannkaks fredag blir det imorgon.
• Jag har upptäckt massa bra musik, inte min musikstil!
• Funderar stort på att ta bort min percing i läppen.
• Sugen på att bli lite småsjuk snart.

Godnatt Sötprickar.

Idag när jag satt på bussen med hörlurarna i öronen och skulle ha mitt lilla "tänka på bussen" moment så börjar tjejerna framför mig göra massa ljud och skratta högt i hela bussen. Helt plötsligt blir jag jätte irriterad av ingen anledning och letar upp en låt som överröstar deras skratt. Jag sitter där och önskar att de ska gå av, hela resan. Jag blir egentligen rätt förvånad över att jag blev så irriterad eftersom jag själv brukar skratta högt över allt och vara allmänt jobbig. Är jag påväg att bli en gammal tant som inte tål ljud?

Behöver verkligen mitt armband. Kan det inte mirakalöst komma tillbaka?

Jag har blivit en mästare på att lura folk och det värsta är att alla tror mig. Kanske ska satsa på det som karriär?
Idag skulle vi till ett islabb, jag trodde vi skulle se pingviner och isberg men det var ett litet litet rum som var 21- grader och hade lite is i burkar men jag var glad för jag fick en bulle av Andreas. Idag åkte jag till skolan 4 timmar innan vi började för att göra ett prov som tog 20 min... Jag hade pluggat i två dagar för att göra 4 uppgifter. Suck. Jag fick iallafall komma hem til Lycke och se på This is England och hon förstörde mina sorgliga moments i filmen. Ni vet när man har målat upp en bild hur det ska se ut hos någon och man är jätte nyfiken på att om bilden stämmer? Nu fick jag äntligen se Lyckes hem och det såg ungefär ut som jag hade tänkt mig. Haha, stökigt och mysigt. Det var jätte skönt.
Nu ska jag träna och jag bjuder er på hemmabakade bilder (hahaha)

Dödar blicken

Min goda bulle

WOWOOW, jacka på jacka på jacka på jack. 21 - grader. BRR

Kimberli hjälpte att hitta min favorit låt, Runaway Love with Ludacris feat Mary J. Blige. Jag hade lyssnat sönder den förut, nu ska jag göra det igen.

Pease