Ashling

Kärt barn har många namn, Alisen, Alis, Alice, Alicia, Bamse, Alle, Pruttarn, Bajs, Puff, Bisen, Knäppis, Gummisnodd, Bambi, Suddegumman.

Imorgon kommer det vara år 2009 och jag kommer skriva fel när jag ska skriva vilket år det är. Jag kommer skriva 2008, det blir alltid så. Jag sitter med färg i håret som vanligt och ska fortsätta skriva på min historia som jag spontant började på igår natt. Veronica och Linda ska komma hit och vi ska äta middag sen bär det av på vilda äventyr.
Mamma sa nyss att årets citat blev "Mamma, jag tänker iallafall inte tänka på dig klockan 12" som jag sa när min mamma sa att hon skulle sitta och vara orolig och ha mobilen i högsta hugg vid 12 slaget. Ja... 2009 ska bli ett år med mindre hårfärg, mer glada stunder och den bästa sommaren.
Gott nytt år allesammans.


vår fina nyår år 2005-2006. Då skulle vi fira nyår tillsammans varje år.

Jag tjatar på dig att vi ska gå ut och ligga i hängmattan, med dig i ena handen och täcket i den andra handen går vi genom det kalla gräset. Det är mörkt ute och stjärnorna lyser. Det är så tyst ute, det är bara du och jag. I hängmattan. Under täcket ligger vi och håller om varandra, så här ska det vara tänker jag. Jag tänker inte på att det en gång kommer ta slut. Det är spännande, nytt och mysigt. Jag vill ligga kvar där i hängmattan för alltid. Med dig och bara hålla om dig. Din älskade mage. Det går förbi några som du känner och de ropar på dig och frågar vem du är med. Alicia svarar du, som om jag alltid har varit din och alltid kommer vara det. Alicia. Hängmattan blev vår plats den sommaren. Aldrig kommer jag få hålla dig i ena handen och täcket i andra handen och gå igenom gräset. Aldrig.
I don't wanna be alone, not with out you. Never but I should let you go.

Idag har jag bowlat, med Veronica, Veronicas syster och massa av hennes kompisar. Jag är grym! Jag vet inte vem som vann men kul var det. Killar med tatueringar och som jobbar i en bar är snygga har jag märkt. Det blev en Alicia och Hampus kväll idag och vi köpte chili nötter vilket var ett stort misstag, det slutade med att Hampus kletade av sig dom äckliga smulorna på mig och jag sparkade och drog han i håret. Men lite Narnia film blev det.

Egentligen borde jag sova men allt känns så konstigt och nytt på något sätt. Loppa

Världens sötaste mini flodhäst på Zoo.

Mitt bevis på att jag har ätit skinka.

OMG!!

Hampus hade ätit middag, en kyckling klubba, en smoothie, en påse bilar och han var fortfarande hungrig och gav sig på Veronicas mat.

Alis Flipparen och Veron Flipparen flippade rejält, Hampus råkade vara i vägen.

Sågmyra, vinter som sommar. Alltid samma sak.
Det finns inget bättre än en vecka i Dalarna med alla er.

Twilight, han var snygg, hon var vacker, dom passade ihop. Den var spännande, jag längtar tills nästa film kommer ut. Kan jag säga mer? Jag vet att min historia Wonderwall är hemsk och den kommer nog bli hemskare men på något sätt går det enklare att skriva hemska historier än lyckliga. Det har alltid varit så med mig.
Jag har precis tränat och ätit min specialare till middag, nu ska jag egentligen sitta på en buss till Sickla och träffa Hampus, Sebbe och Karro men jag är lite seg så det får bli om ett tag. Jag har öppnat min julklapp från Linda och Veronica och dom känner mig för bra, haha. Jag älskade allt och ja, nu är det väll jul. För det mesta så vaknar jag av att kolla på One Tree Hill och somnar med att kolla på One Tree Hill. Jag längtar hem till One Tree Hill när jag är ute och jag längtar inte tills DVD boxen är slut. Jag älskar One Tree Hill helt enkelt.
Jag har redan börjat glömma bort vad det är för dag och idag trodde jag det var tisdag.

God Jul allihopa.

Jag vill inte se vart jag är, jag vill inte veta, jag vill inte inbilla mig igen att allt blir bra. Jag har slutat tro, det finns ingen värld. Jag finns inte, hej då Marina. Jag är en främling, jag bara bor i en kropp. Jag heter inte Marina, jag har inget namn. Plötsligt känner jag något kallt droppa ner på min arm, de är de salta tårarna. Tårarna som är ledsna, som tror att allt ska bli bra men som vet att egentligen går det inte att ändra på. Tårarna som jag känner igen så väl. Jag önskar... börjar den mjuka rösten. Sluta tänker jag, börja inte. Det blir inte bättre. Låt mig vara. Det blir svart, mardrömmarna kommer tillbaka.

Stegen närmar sig och jag sätter mig upp, jag får inte ligga ner när djävulen kommer. Jag har lärt mig, jag vet vad jag får och inte får göra. Jag blundar, jag får blunda men bara jag inte skriker. Tårarna bränner under mina ögonlock och hans grova hand smeker min axel. Jag vill döda och slå, jag vill springa och jag har försökt så många gånger men jag har inte gett upp. En dag, en dag ska jag ge igen. Då jävlar tänker jag. Inget händer på flera sekunder, jag öppnar ena ögat sakta och bredvid mig ligger mobilen. Djävulen är borta. Jag vet inte vad jag ska göra men jag tar upp den svarta Nokia och slår numret. Ännu en gång. Till David. Om nätterna har han besökt mina drömmar, det är ett tecken. Jag måste ringa, en sista gång, för nu är det bestämt. Jag kan inte leva så här, jag måste göra något åt det. Det går bara en signal tills jag hör hans djupa andetag igen men den här gången pratar han.

•-    Berätta säger jag tomt. Berätta om allt.

•-    Det är sol ute och jag har börjat köra upp med bilen. I mina tankar ser jag honom sitta in den vita Volvon med sitt svarta långa hår och vara nervös och samtidigt glad. Han har gått vidare, han klarar sig. Han har gett upp, som alla andra. För en sekund vill jag lägga på men jag påminns om alla stunder. Tillsammans med honom. Hans andetag drar bort mig från tankarna och han tar sats. Jag.. saknar dig. Jag... vet inte längre. Förlåt Säger han lugnt.

Och jag hör hur han sakta gråter, jag ser hans bruna ögon framför mig och det sticker i hela kroppen. Det gör ondare än allt men på något sätt är det härligt. En härlig smärta. Inte som djävulens smärta.

•-   Du saknar Marina säger jag elakt. Må dåligt, må dåligt tänker jag. Bara göra satt han får skuldkänslor, satt han börjar längta mer. Tills han dör.

•-   JAG SAKNAR DIG! Skriker han och nu skakar hela hans kropp. Jag hör det, jag ser det. Alla de gånger han har varit ledsen har hans vita hud skakat mot mig, han blir så liten då. Jag mår nästan bra av att han saknar mig, jag mår bra av att han mår dåligt och jag får energi av det.

•-    En dag, då jävlar säger jag. Då kommer jag tillbaka. För evigt.

Jag stänger av och jag lägger mig ner på det hårda golvet. Jag lyfter upp en hårslinga med min tunna hand och vill vara fin. Jag vill sätta på mig kläder, jag vill sminka mig, jag vill känna mig vacker.

Ni bråkar ju alltid..

Vi kanske gör det, det kanske är mitt fel och det kanske är ditt fel. Jag vet bara att det blir fel, varje gång vi träffas nu förtiden men jag tror fortfarande. Jag har inte slutat hoppas, även om jag borde. Även om jag borde ge upp, vilket jag anser att jag har gjort. Jag vet inte varför jag fortsätter, jag har frågat mig själv den frågan för många gånger. Det finns inget svar, jag känner mig tom, ensam och tråkig. Även fast jag inte är det.

Ett leende gör satt vi lever längre.

Linda och Veronica är bra. Det är två av de få som verkligen har funnits där när jag har velat. Som gör satt jag inte tänker på det, som gör att jag skrattar, som gör det lätt att gå vidare. De lyssnar inte på mina undanflykter för att komma närmare Patric, de tvingar mig att göra det bästa för mig själv. För de ser, för de vet. De tvingar mig att stå på mina egna ben, det är bra. Det förstår jag nu. Ni är så bra, det ska ni veta. Jag har flest internskämt med er.
Allt har en mening. Allt blir bra. Man måste vänta, tills det släpper och man börjar tycka saker är roligt igen. Det går sakta framåt och ibland stannar man, låter allt komma ut och tycker synd om sig själv. Ingen nytta. Ingen Patric som bryr sig. De senaste gångerna vi har träffat varann av en slump eller att jag har velat träffa honom har allt blivit fel, det är fel tillfälle, fel attityd och fel allt. Jag är glad. Jag är lycklig men inte på samma sätt. En dag kommer det komma.
Igår när jag låg och skrev i min bok så kom jag på att jag har upplevt det här för 2 år sen, inte exakt samma sak. Men jag var kär och allt var främmande. Han var snygg, han ville vara med mig och han bodde i Spanien. Den veckan var den bästa veckan jag hade upplevt då, jag kunde inte tänka på något annat och när jag kom hem fyllde han mina dagboks sidor. Det gick inte att få bort han från mitt huvud och jag inbillade mig själv att allt skulle vara likadant när jag kom tillbaka året där efter. Allt hade förändrats, han var inte samma kille, jag var ingen. Det var hemskt och jag hade inbillat mig själv så mycket, jag hade drömt och så började allt gå fel och jag trodde jag aldrig skulle komma över han. Men det gjorde jag. Jag är förvånad. Jag kommer ihåg det nu. Det kommer att gå.

Man glömmer inte, man går vidare. Sommaren 2006

Jag har önskat mig glasögon med svarta bågar, slinga mitt hår(åååååhhhh) och ett gym kort. Mums.
Nu måste jag nog ta tag i min städning, kläder över allt och dusha. Jag har glömt att säga att jag har börjat töja mitt öra, det kommer väll ta typ 2 månader tills det är den storleken jag vill ha. Mums.

Om jag hade låtit dig vara, kanske inte brytt mig lika mycket kunde det kanske sett annorlunda ut idag men man lär sig, av sina misstag och man tänker på det nästa gång. Jag vet att om jag skulle få en till chans skulle allt bli så mycket bättre men du har ställt in dig på att jag är jobbig och jag kan faktiskt inte ändra något längre Patric. Om du inte vill ha med mig och göra,så fine. Nu är det inte jag som är problemet, det är jag som låter dig vara nu. Jag vet inte om jag förväntar mig att du ska höra av dig eller ens försöka men man kan ändå önska ibland. Svider i hjärtat. Tänker tillbaka. Tänk tillbaka du också, på tiden.
- "Det är inte mitt fel att jag föll för dig"
- "Men vaddå, det var ju ditt fel att du ringde och ville träffas."
Fattar du inte hur ont dina ord kan göra? Det verkar inte så.

Idag fanns det pepparkakor i Ljushallen där man kunde skriva julhälsningar eller vad man ville till någon. Så vi satt där och åt och åt och skrev och skrev. Till killarna i 2:an. Jag vet inte, det känns töntigt på något sätt men gjort är gjort. Jag vet inte om det gjorde någon nytta eller om de kommer läsa, vi får väll hoppas?
Resten av dagen gick åt till att ta massor av mobilbilder på Nico, ha väldigt slappa lektioner, läsa upp dikter som var konstiga, reta Sara, äta ännu mer pepparkakor och snart ska jag gå och träna. Efter julen så blir det gym träning igen har jag nyss bestämt med min syster.

I'm so happy, I'm so glad. That I got you and I want to thank you and thank you means merci. Merci my little way of saying thanks, merci for beeing you.
Den fastnar på hjärnan, snälla försvinn. Blää!

Det är bara onsdag och veckan går saktare än någonsin, jag längtarrrrrr till jullov. Det ska bli mys pys lingon knys. Idag hade vi bara samtal om sex och porr och allt sånt där, det var intressant och kul fäktiskt. Jag känner mig jätte oseriös idag och är allmänt glad över ingenting. Eller? Jag har inhandlat mina första julklappar idag, bara till tjejer höhö och en julklapp till klassen. Jag ville köpa en badanka men det får det bli nästan år! Jullov, jullov. Räknar ner dagarna. Hampus kommer hem snart. Ja, ja, ja.

Badkaret väntar på mig. pussen

Allt vänder, allt blir bättre, allt bli roligt, allt blir som förut. Jag kommer uppleva det igen, och igen och igen. Förhoppningsvis och även fast det svider som fan. I hjärtat, i kroppen, i tankarna. Jag kommer få tillbaka de lyckliga stunderna med någon, jag kommer få uppleva kärlek igen. På det bra sättet och på det dåliga sättet. Man måste bara vänta och vänta. Man måste tro på att det kommer bli bra igen och inte ge upp. Inte tjata, inte springa till honom mitt i natten, inte ringa, inte smsa. Inte prata. Med den man trodde skulle ha kvar i sitt liv men när man minst anar det så vänder det, allt förstörs, allt blir dåligt, allt blir inte som förut. Man frågar sig varför, man finner inga svar. Man står där tomhänt, glömmer bort att det finns andra vänner och andra som finns där för en. Man vill bara ha de små stunderna, de stora stunderna, de roliga stunderna, de alldeles underbara stunderna med honom. Man vill inte acceptera, man vill inte och det är svårt men det går tillslut. Man måste räkna med att förlora någon, det händer hela tiden men det var just den här gången det smärtade mest. För att jag vet att du var min första kärlek. Little Grape.

Hur ska jag kunna vara utan dig. Det går jag vet och jag försöker inte ens. Gång på gång blir det bara fel och det går egentligen inte att fixa, det har gått för långt. Låt det gå en vecka iallafall, seriöst. Jag har fel, han har rätt. Jag har det jobbigt, han har det lätt. För det är svårt men jag har inte försökt. Bankar in mig själv att det finns bättre, att det blir bättre, att till slut kommer allt ta slut. Om jag bara slutar, slutar bry mig. Men hur gör man. Det blir bara fel även om jag försöker men en vecka borde jag klara, det är rätt seriöst nu. Det måste hände ett mirakel för att det ska bli bra igen. Ett stort.

De som har varit med om det här vet, att man inte kan släppa taget, man vågar inte och man vill helst av allt bara sluta bry sig. Mest av allt. Det finns något på vägen som stoppar, som påminner, som säger att det inte blir bättre, som säger att man har förstört allt. Igår kunde jag glömma, jag kunde ha kul, om jag hade velat, om jag hade struntat i honom. Det gick inte, jag bara drog mig bort och ville ha de där stunderna där jag kan vara själv med dig, där jag kan krama dig utan att du säger att vi inte får. Det var därför jag tjatade och bad att allt skulle bli bra. Det var därför jag ville reda ut, jag står inte ut med att bli ditt ex. Ex. Sväljer, sakta. Ex. Exet som man är dryg mot, som man tycker är jobbigt och som man vill slippa. Min största mardröm.

Jag har blivit en liten afro dansande Alicia på lördags mornar. Man bara slänger med huvudet så där roligt och låter dansen flytta kroppen. Det är skönt och när man kommer hem äter man massa hemma gjorda lussebullar med mjölk, sen dushar man och låter håret torka till lockigt. Sen försöker man skriva lite på sin läxa i Livskunskapen som är super duper mega svår och ger upp efter en halv sida, sen tar man det lite lungt och lyssnar på NRJ och sen måste man tillslut sminka lite smink på sitt afro ansikte sen åker man till staden och träffar en liten moster Agata. Sen blir det kväll och då finns det planer. Som man inte har bestämt sig för vilken plan man ska göra denna kväll.

Igår blev det en kväll med Karolina. Jag, Karolina och Alex låg och kollade på tv hela kvällen och tillslut somnade Karolina. Jag fick tänka på annat igår, inget kunde egentligen störa och jag förstår verkligen vilken super duper mega bra vän jag har gått och förlorat, som jag nu försöker att rädda tillbaka. Jag mös vidare i sackosäcken och pratade med Alex istället, för att jag ville tänka på annat, för att jag gillar den familjen, för att det var härligt.

Puss

hahaha, nu får det vara slut på dystra och deppiga texter. Idag åt jag 10 sushi rullar, Suz och Milli började bråka, Lycke pratade jätte konstigt hela dagen, vi tog kort med mina fina kamera, vi hade matte och jag fattade allt jätte bra, vi hade prov, Björn försvann helt plötsligt och kom inte tillbaka, jag retade Linnea för hennes sugmärke på hennes hals, Lizah var söt och gullig, Lycke har skämt ut sig för evigt, jag har användt mina hundvalpsögon och det funkade, Kasper kom och hälsade på, Filip och Andreas gick in på toan tillsammans. Men det skulle vara mycket roligare om det fanns snö.

Jag vill till Linda och Veronica så dom får jag träffa imorgon, ikväll blir det Greys och TRÄNING. nu faktiskt. oj, försenad.

Lussebulle.

Öppna munnen säger den mjuka rösten, rösten vill inte försvinna. Den vill sitta hos mig, bevaka mig, tills jag blir bra, tills jag orkar. Jag öppnar munnen och sakta sväljer jag det kalla friska vattnet och jag vet inte hur det känns. Allt bara blixtrar till och jag känner mig stark, som om jag har fått Bamses dunder honung i mig. Men jag rör mig inte, det är för tidigt, allt gör ont. Till och med i hjärtat, det rinner salta tårar ner för mina såriga kinder.

Det är inte ditt fel säger den mjuka rösten igen. Nej, hur skulle det kunna vara mitt fel? Det var djävulens fel.

Jag vet inte vad som har hänt, jag vaknar bara av att en liten ljusstråle från fönstret som är förtäckt med kartong lyser i mitt ansikte. Jag rättar till det lilla tygstycke som min beniga kropp bär. Mitt huvud kommer sprängas och det dunkar hårt. Jag vill skratta, jag vill krama mamma, jag vill gå i skolan, jag vill bort från allt det här. Jag har länge försökt hitta svar på varför just jag blev utvald. Att sitta inlåst och vänta på stegen från kängorna och sen vakna upp och bli rädd över att inte veta vad som har hänt. Jag är rädd för att inte känna igen min egen kropp och att tankarna styr mig. Igår hade det varitt värst, jag skulle ringa till mamma. Jag skulle ringa det samtal jag fick en gång i månaden men jag orkade inte höra hennes gråtande röst och se hennes koppar röda hår framför mig som ramar in hennes mjuka ansikte. Det håret jag hade lekt frisör på hela min barndom, det hade varit min dröm, att bli frisör. Känd och få massor av pengar. Jag har inga drömmar längre. Det här är mitt liv, inlåst i ett mörkt rum och tänka mig bort. Jag tänker på allt, på alla mina år, alla mina misstag, alla lyckliga stunder, alla kompisar, alla skolor, alla hus som vi flyttat ifrån, alla år vi har försökt att rymt undan. Jag trodde allt var lugnt den sommaren, att det äntligen för första gången var det lugnt. Att vi skulle stanna för gott och börja leva på riktigt. Jag inbillade mig och mammas falska leende övertygade mig, hon orkade inte längre. Hon ville inte fly, hon tänkte ta till kamp den här gången. Det funkade inte. Det är inte hennes fel. Det är djävulens fel.

Fortsättning följer...

Vi har börjat med en ny lek i skolan, den heter "Död fisk" och man skrattar så mycket när man kör det. Säg till om jag ska lära er. Idag åker Patric till Hampus, jag skulle ju vara den första som åkte upp till honom men det blev inte av. Hoppas dom har det bra iallafall. Idag blev jag helt plötsligt höjdrädd när jag satt på skåpen, det var jätte konstigt men det var verkligen jätte högt där uppe. Lilla jag. Imorgon är det helg och den här veckan har gått så segt, för segt. Jag ska till Sara och vi ska ha fotoshoot med Mili, Suz och dom som vill. Lycke är förresten hemma, yay!!
Ikväll blir det trummor och telefon samtal från en utråkad tågresare.
Puss

Jag gillar min lila nya tröjaaaaa.