Ashling

Ibland känns allting meningslöst som om allt jag gör blir fel, varje lilla sak blir fel och jag förstår inte varför. Varför vissa människor går åt olika håll och varför man tappar kontakten med kompisar och varför gör det satt allt känns meningslöst. Det händer saker som jag inte vill ska hända och jag ser mig själv bara stå och se på när det händer, jag kan inte göra någonting åt det. Det känns som om allt är mitt fel och jag tar åt mig all skuld, egentligen finns det inget jag kan göra men jag vet att det är meningen. Att det ska gå upp och ner, att man ska må bra och dåligt.

Det var sommar och jag på väg ner mot vattnet med Emelie och Karolina, jag visste inte mycket om kärlek, jag tyckte skolan var lätt och jag hade två bästa vänner. Allt gick lätt. Allt gick som jag ville. Jag och Karolina gick bredvid varandra och Emelie gick framför oss, jag kollade upp i himmelen. Allt kändes så nytt och spännande. Jag hade aldrig varit på någons land och att vara ute på natten slog allt. Alla stjärnor lös, som om de var deras uppgift att lysa upp jorden. Jag kunde inte sluta titta och jag var säker på att jag skulle se ett stjärnfall. Mitt första och där kom det. Jag skrek och skrattade och pekade. Mitt första stjärnfall. Mitt bästa sommarminne. Jag önskade mig och på alla andra stjärnor, jag önskade att jag också skulle bli kär någon gång. För jag visste inte vad kär var.