Ashling

Om det fanns en plats där det inte fanns några problem att lösa
Där man var lycklig hela tiden och allt gick som man ville
Skulle jag inte vilja bo där, för det finns alltid något posetivt i det negativa
och om det inte finns något negativt finns det inget posetivt.

Långt in på natten står de och håller om varandra. Det går inte att komma närmare och det är mörkt, endå ser hon hans ögon. De blåa, lysande ögonen. De som får henne att rysa till. Inget behövs sägas och deras blickar möts och allt stannar runt henne. Hon kan inte släppa honom och hon kan inte se honom försvinna. Tårarna rinner ner för hennes kinder och hans mjuka händer fångar upp dom. Lova att alltid ha mig nära viskar hon ut genom den kalla natten. För att hon vill berätta hur hon känner, för att hon aldrig vill släppa taget och för att hon vill vara hans. Han börjar svaka med blicken och släpper taget. Hon ångrar sig, hon vill spola tillbaka, hon vill höra honom säga att han älskar henne och hon vill ha hans armar runt henne. Hon vet att allt hon gör betyder ett steg längre bort från han. Hon vill inte bort, hon vill närmare, krypa in. Bo där. Hon kan inte säga hur mycket han betyder för henne, för då flyttar han, längre och längre bort. Jag kan inte lova säger han och går sin väg, lämnar henne stående med sina rinnande tårar. Orden trängs inom henne men hon kan inte säga något. Han är borta. Hon förblir tyst och ser på när han försvinner, steg för steg. Tyst viskar hon för sig själv, jag går, bara du är lycklig. Jag går för att jag älskar dig. Att gå är det sista hon vill, att inte få se hans leende är det sista hon vill men endå går hon. Hon vet inte vart, för hon vet inte vem hon är och vad hon vill.