Ashling

Hur ska jag kunna vara utan dig. Det går jag vet och jag försöker inte ens. Gång på gång blir det bara fel och det går egentligen inte att fixa, det har gått för långt. Låt det gå en vecka iallafall, seriöst. Jag har fel, han har rätt. Jag har det jobbigt, han har det lätt. För det är svårt men jag har inte försökt. Bankar in mig själv att det finns bättre, att det blir bättre, att till slut kommer allt ta slut. Om jag bara slutar, slutar bry mig. Men hur gör man. Det blir bara fel även om jag försöker men en vecka borde jag klara, det är rätt seriöst nu. Det måste hände ett mirakel för att det ska bli bra igen. Ett stort.

De som har varit med om det här vet, att man inte kan släppa taget, man vågar inte och man vill helst av allt bara sluta bry sig. Mest av allt. Det finns något på vägen som stoppar, som påminner, som säger att det inte blir bättre, som säger att man har förstört allt. Igår kunde jag glömma, jag kunde ha kul, om jag hade velat, om jag hade struntat i honom. Det gick inte, jag bara drog mig bort och ville ha de där stunderna där jag kan vara själv med dig, där jag kan krama dig utan att du säger att vi inte får. Det var därför jag tjatade och bad att allt skulle bli bra. Det var därför jag ville reda ut, jag står inte ut med att bli ditt ex. Ex. Sväljer, sakta. Ex. Exet som man är dryg mot, som man tycker är jobbigt och som man vill slippa. Min största mardröm.