Ashling

Mina andetag bildar rök och jag kliver i leran. Jag fortsätter och kollar ut över fältet.
Det är obehagligt tyst men samtidigt är det mysigt och jag fortsätter längre på den leriga stigen.
Jag tänker på hur vi skulle ha det nu, om vi bara hade klarat ut lite saker och forsatt. Om vi hade klurat det eller om det bara hade blivit mer bråk.
Det rinner en bäck där jag går och jag börjar tänka på Pippi land där man kan vaska guld i små bäckar. Tankarna sprider sig till andra tankar och bildar fler och fler.
Jag kommer på mig själv att jag har börjat tänka på oss igen och jag vill slå bort tankarna om oss. Det finns inget oss längre och helt plötsligt får tystnaden där jag går att känna mig ensam.
Jag fortsätter ännu längre och jag börjar kolla bakåt som om någon förföljer mig.
Jag går över 3 stenar och tänker på att jag vill bara lägga ut en filt bland löven och sitta där med dig. Uppleva saker med dig. 
Jag skulle ha fortsatt längre in i skogen, om jag hade med mig någon. Om jag hade dig bredvid mig. Om jag bara hade dig vid min sida. Då skulle jag ha gått.