Ashling

Jag drömmer långa drömmar. Om dig. I drömmen är allting som vanligt, vi är nykära, allt är bra. Vi ligger i din hängmatta, mitt i natten och pratar om hur bra allt blev tillslut. Jag vaknar upp och ler för mig själv. Glömmer bort att det bara är en dröm och jag är på väg att ringa dig. Nummret som jag slagit så många gånger och som fastnat. 0..7.. Jag slutar och jag vet inte vad jag gör. Jag vet att det bara var en dröm, att bra saker bara händer i drömmar, att det man önskar mest i livet bara händer i drömmar. Jag vet att jag borde sluta tänka på dig, att det inte gör någon nytta. Men någonstans där inne säger en röst åt mig att fortsätta, fortsätta kämpa. Ibland ger du dig och kan prata med mig och ibland vill du inte och jag är den jobbigaste personen som finns. Hur kunde allt ta slut så fort? Hur kunde allt bli så fel? Om man vill så kan man. Jag behöver dig för att vara glad just nu. Om jag bara kunde ändra allt, om jag kunde ha gjort allt bra. Man lär sig av sina misstag.
Your my sun when the rain is falling, your my moon when the night comes, your the air that I am breathing, your the one that makes me belive in destiny.